Diabetes!

2011-02-18

Okej... Jag har diabetes typ 1 vilket jag nog har nämt ett antal gånger... Jag vet att jag inte är ensam om att ha det men det känns ganska ensamt. Jag känner knappt någon som har diabetes och då är frågan, hur ska man kunna träffa någon som har gått igenom liknande saker. Det är väl lika med omöjligt att hitta någon att prata med om sin jävla sjukdom. Och sjukdom låter så fel, det låter som om jag kommer dö en för tidig död eller liknande och det stämmer ju inte alls. Och så alla dessa fördomar om att alla som har diabetes måste ha ätit för mycket socker. Det stämmer inte alls. Diabetes typ 1 har inget faktiskt ursprung. Det är ingen som vet varföt man får det eller hur man blir av med det. Det kan vara genetiskt, miljön osv. men det hjälper ju egentligen inte mig att veta varför jag fick det.
Jag fick oturen att få diabetes men ibland låter det på folk som om jag skulle ha valt att få dibetes och det är ju rent sinnessjukt. Det är som att säga att någon valt att få cancer, epelepsi mm...
Kan inte alla bara bli lite mer kunniga om sjukdomar i allmänhet. Jag menar det är väl bara lära ut i skolan vad för olika sjukdomar det finns och hur man får dem osv.... Jag vet inte.
Saknar väl bara att ha någon att prata med som förstår vad man går igenom. Att behöva ta minst 4 sprutor om dagen och alltid vara väldigt ansvarsfull. Jag har ingen lust att tänka på vad jag gör hela tiden, vem vill inte släppa loss ibland och bara rensa hjärnan.
Jag vet inte längre...

BYE BYE!



Lilla Jag!!!! Får väl lägga upp en bild av mitt nyklippta jag snart :P!


Tangled!

2011-02-18

Satt nyss och tittade på Tangled. Jag tycker faktiskt att den är ganska söt. Det kan vara skönt att titta på barnfilmer ibland för de slutar alltid lyckligt, precis som man vill att det ska vara. Det slutar aldrig med att de goda dör som i alla sorgliga vuxenfilmer. Där de ska sitta och gråta i flera år för att den de älskade dog. sådanna filmer får en att bli djupt deprimerad.
Som sagt så är Tangled väldigt söt och trevlig att titta på sådär ibland :D

Ska sova nu antar jag eller göra något annat spännande så...
BYE BYE!


NO TEARS

 


FUCKAT UPP DET IGEN!

Jag har verkligen klanatat till det igen och får skylla mig själv. Varken J eller C pratar med mig och G är utomlands så jag har absolut ingen att prata med. Jag vet inte varför det alltid ska vara så mycket drama hela tiden. Om jag nu inte orkar svara på 100 sms samtidigt så får de väl acceptera det. Och vad är grejen med min telefon, är de bara mina kompisar för att jag ringer gratis. De ringer aldrig till mig för det kostar pengar och våran vänskap är tydligen inte värt ett öre. Och C beter sig jätte konstigt mot mig. Ena dagen ignorerar hon mig och sen nästa dag pratar hon med mig som om inget har hänt. Jag blir så trött på att rätta mig efter alla andra hela tiden, det är väl därför jag bråkar med alla, för att jag säger ifrån och inte ger mig.

Även fast det är underbart att vara själv ibland så är det väldigt ensamt. Jag saknar J fast att hon är lite enoying med sina sms hela tiden. Hellre få 100 sms än inga. Det handlar väl om att de måste acceptera hur jag är och inte försöka ändra på mig hela tiden. Jag försöker inte ändra på dem så kan de inte bara låta mig vara.

Jag har egentligen inte så många vänner. TRAGISKT!. Att bara ha några vänner som lämnar en så fort man råkar trampa snett. Eller det kanske är jag som flyr, Jag vill inte bråka hela tiden och flyr då från alla som bryr sig. Jag vet inte riktigt vad som händer, men det är ganska uppenbart att mina vänner inte orkar umgås med mig...:(


 
NYÅR 2010-2011


SJÄLVSTÄNDIG!

Jag har alltid sagt att jag klarar mig själv och trivs ensam men är det verkligen sant. Klarar man sig verkligen själv. Jag sitter i skolan för mig själv och inser att det kanske inte är så roligt att för alltid vara ensam. Det är inte så roligt att inte ha någon att prata med och dela sina tankar med. Det är rent ut sagt jobbigt att inte kunna öppna sig för någon om vad som händer i ens liv. Det finns ingen som bryr sig om hur jag mår längre eller rättare sagt det är ingen som ser hur jag mår längre. De ser inte att jag snart brister, att jag inte står ut. Jag kommer i konflikt med alla och känner ingen glädje. Finns ens den känslan, eller är det bara lite lättare känsla av kärlek. Hat finns iallafall. Det vet jag med säkerhet. Det är konstigt att en liten människa kan känna så mycket hat. Det är hemskt att jag kan känna så mycket förakt och hat men inte kärlek och ja... glädje. Jag har en familj som älskar mig och visst jag kanske inte hade den perfekta uppväxten men vem som helst skulle vilja byta med mig. Är det så att jag är sjukt otacksam eller är det faktiskt så att det som hänt har format mig. Att händelserna har gjort mig oåtkomlig, att jag inte kan släppa in folk.

Har min diabetes förstört mitt liv eller gömmer jag mig bara bakom det, använder det som en ursäkt. "Du kan leva som alla andra" är den ständiga kommentaren jag får höra men det är allt annat än sant. Jag kan inte gå någonstans utan att tänka på vad jag ska ha med mig jag kan inte äta utan att ta sprutan och jag behandlas annorlunda av mina vänner. Men det är inte mina vänners fel eller någon annans, jag har fått en sjukdom och måste acceptera det. Men jag vill så gärna låtsas som om jag är som alla andra. Är det fel, att vilja passa in. Jag har så mycket frågor men nästan inga svar vilket gör mig galen. 

BYE BYE! 


Picture.

Okej... Jag hade bara en bild på 2 av mina 3 katter så det här är alltså Robin och Gustav. Robin är den svarta och Gustav är den orange tjocka katten, inte konstigt att jag döpte honom Gustav.


Mina små söta terriers!

Jag har ju då 2 jätte söta små jack russel terriers som har underbar personlighet. Det är en mamma och son, Jacky och Hugo. Hugo är min lilla favorit och Jacky är Heidis ( min pappas fru ) favorit. Jag älskar dem men de kan vara riktigt jobbiga ibland när vi ska ut och gå. Jag kan inte säga att jag gillar att plocka upp deras bajs och Jacky ska självklart bajsa på varje uppfart där det finns människor. Hugo är lite mer diskret och sättter sig i en buske eller i ett dike för att göra sitt. Jag har ganska många djur, både katter och häst. Mina katter heter Snöboll, Robin och Gustav ( kan sätta in bilder på dem någon annan gång. ) Hästen heter Wilma men den är mer Heidis.

Här är några bilder av mina hundar. Hugo är den som bara har svart på öronen...


"Love Dealer" Justin timberlake feat. Esmée Denters

Den här har så bra beat... mmmm älskar den.


Scare Prank Gone Horribly Wrong!

Den här videon är verkligen helt sjuk. Jag både skratta och tappade andan samtidigt. Jag vet inte om den är äkta eller om det är fake... "Fake and gay" haha...
Komentera vad ni tror.

            


Hello!

Okej det var typ 100 år sen jag skrev blogg nu... Jag hade en blogg förut men jag tröttnade på den så jag skapade en ny. Jag heter Michaela men ska byta/lägga till ett namn. Jag ska heta Juni. Så då kommer jag heta Michaela Juni Josephine Landfors Buch... Hahaha jag vet att det är långt men what ever. Jag har diabetes och är 16 år. Jag fick diabetes typ 1 när jag var 9 år och har haft det sen dess. Jag har precis börjat gymnasiet och har vänner men jag kan inte säga att jag är populär direkt. Jag har 2 underbara jack russel terriers som heter Jacky och Hugo. De är så himla söta. Så... vad ska jag skriva i den här bloggen? Jag vet inte riktigt, vi får se. Det får väl bli lite hipp som haver hehe...



Här är en liten bild på mig men nu är jag en blondin.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0